Journalistikens uppdrag kommer i någon mån alltid att vara detsamma. En journalist måste berätta det folk vill höra. Det är förenklat och tillspetsat, men i samma ögonblick som människor slutar lyssna, har journalistiken fullständigt spelat ut sin roll. Att det också finns skyldigheter – att granska makten, undersöka sanningen och beskriva verkligheten – faller platt om ingen orkar höra på. Mycket av den information som människor är intresserade finns idag på nätet. Om inte journalisterna inser detta, och lyckas sammanställa informationen på ett effektivt sätt, kommer allt färre att läsa tidningen.
I boken The Elements of Journalism beskrivs de svårigheter som dagens journalister ställs inför, och vilka grundläggande riktlinjer som borde gälla. För givetvis finns det hot mot det journalistiska uppdraget. Bland dessa hittar vi dagens stora informationsflöde, som riskerar att dränka de seriösa redaktionerna, och den ökade marknadsanpassningen av medieföretagen, som bland annat bidrar till snabbare artiklar och att fler nyheter köps in.
Det enorma informationsflödet ställer stora krav på journalisterna, men skapar dessutom nya möjligheter. Om redaktionerna lyckas sålla i det som florerar på nätet kan de fylla en viktig funktion för människor. Folk i allmänhet kommer att ha allt svårare att hålla reda på bloggar, wikis, användargenererat material och videoklipp. Här har journalisterna en viktig uppgift. Att Fredrik Strage vann Stora journalistpriset för att ha letat upp de 100 bästa rockögonblicken på Youtube måste ses som ett exempel på detta.
Den ökade marknadsanpassningen inom medieföretagen ställer också krav, men erbjuder också möjligheter. Med ökade resurser kan journalistiken fördjupas. Men de ekonomiska drivkrafterna verkar starkare idag än någonsin. När tidningsutrymmet måste fyllas snabbt tas mycket information från nyhetsbyråer, och man kan identifiera en deprofessionaliserig av journalistyrket. Ett träffande exempel är att endast tolv procent av innehållet i några av Storbritanniens största tidningar kommer från den egna redaktionen. Resten kommer från nyhets- och pr-byråer. Här finns givetvis en enorm risk, och riktlinjer likt de som föreslås i The Elements of Journalism fyller en självklar funktion.
Men även i fortsättningen kommer journalistik handla om att berätta det som människor är intresserade av. Viljan att ta del av nyheter är grundläggande. Endast formen förändras.
2 kommentarer:
Pontus,
Intressant inlägg!
Visst har du rätt. Journalistiken kan skrika sig hes med viktiga budskap - och det spelar ingen roll om ingen lyssnar.
Men ibland tror jag att man tittar på fel karta när man funderar över vilket medieinnehåll som är viktigt. Man tror felaktigt att det handlar om relationen till publiken, när det för många medier snarare är relationen till annonsörer som spelar roll. Ett tv-program kan ha ganska många tittare och ändå vara olönsamt - eftersom det inte är en "attraktiv miljö" att annonsera i. Tittaren bör ju känna sig avslappnad, glad och tillfreds för att vara mottaglig för kommersiella budskap. I en dokumentär om gatubarn är det svårt att övertyga tittarna om det e norma behovet av en ny platt-tv ...
Ibland funderar jag också över begreppen "ingen/alla" i relation till mediekonsumtion. Hur stor ska en publik vara för att ha ett existensberättigande?
Eller: Hur många ska vilja lyssna för att journalistikens motiv att berätta ska finnas kvar?
Mia
Hej Pontus,
Jag tycker att du har beskrivit balansgången mellan att sälja journalistiskt material och att vara oberoende, på ett intressant vis. Din tyngdpunkt har du lagt vid det faktum att journalistiken måste sälja för att det överhuvudtaget skall kunna överleva. Det är en grundläggande och viktig aspekt som ibland, i den journalistiska diskussionen, glöms eller kvävs. Frågan är dock vad som är ”säljande” – vad är det som folk vill betala för. Den frågan är inte besvarad och den kan man heller inte enkelt besvara. I boken ” The Elements of Journalism” beskrivs att trovärdighet är något som läsaren gärna betalar för och det är inte ett ämne eller ekonomisk hushållning utan snarare ett förhållningssätt. Jag tror att en kombination av förhållningssätt och ekonomisk hushållning är en framgångsväg för framtidens medieföretag. Din beskrivning av det grundläggande affärsmässigheten gav mig nya perspektiv, vilket behövs i diskussionen.
Ha det bra!
Silvia-Anna
Skicka en kommentar